Palestina 2008

Detta inlägget har ingenting direkt att göra med palestina eller västbanken.

Jag har aldrig direkt varit något politisk aktiv tidigare. Innan jag gick med i ISM här i palestina så är väl det mest politiskt aktiva jag gjort varit att rösta i senaste riksdagsvalet och delta i en demonstration för skolnedskärningar under högstadiet.

Min snart 7,5 månader lång resa och min vistelse i palestina har dock fått mig att få nya perspektiv på tillvaron och livet.
Jag har alltid kännt att rasism och nazism är fel och jag känner att alla människor är lika mycket värda och alla har något gott att tillföra. Att resa är ett bra sätt att upptäcka att det egentligen inte är någon skillnad på folk och folk.
Om man dyker under alla kulturella och religiösa konstruktioner så är vi alla människor av kött och blod och vi härstammar alla ur samma källa.

Livet för mig handlar om att njuta av tillvaron här och nu. Flyta med i livets ström i uppgångar och nedgångar med vetskapen om att allt allting går över för eller senare och allt ordnar sig.
Jag ser allt för mycket hets över pengar och social status osv. Folk blir stressade och fyllda av ångest helt i onödan.

Efter att ha rest i västbanken och sett hur människor behandlar varandra blir man paff. Vad får man ut av att förtrycka och försöka utplåna ett helt folk?
Hur kan man på allvar tro att bara för att någon har lite annorlunda hudfärg eller annorlunda anisktsdrag så är dom hundar som man har rätt att behandla hur som helst.

"We are one people and one God"

Som jag ser det så kommer idéer som tex nazism, racism, zionism eller anti-semitism ifrån människans ego. Ifrån illusionen att vi alla är separerade ifrån varandra. Att det är skillnad på folk och folk och att man själv är mer värd än andra pga diverse materiella omständigheter.
Som jag ser det kommer sig kaptalism ur samma tankegångar. Att man har rätt att sko sig på andra för sin egen välgång. En avsaknad av medkänsla för sina medmänniskor.
Det är en mentalitet som manifesterar sig på många olika sätt och olika starkt.
Man ser den när människor tränger sig före i kön, stjäl ifrån andra, säger att den hemlöse eller arbetslöse får skylla sig själv eller använder sig av barnarbete för profit.
Det handlar som själviskhet och att roffa åt sig så mycket som möjligt.
Man bygger verkligheten kring pengar och makt istället för livet och mänskligheten,

I en verklighetsbild där alla är jämlikar, bröder och systrar så lämnas ingen utanför. Vi sprider glädje och kärlek mellan varandra. Alla har rätt till utbildning eller sjukvård osv oavsett kön, ålder eller ras. Det kommer sig från en medkänsla för sina medmänniskor, något som gror sig starkare med takt att man släpper fördommar och rädslor.

Tidigare var jag vilsen liberal/socialliberal men nu är jag betydligt mer åt vänster.
Och jag kommer att vara mycket mer aktiv än jag varit innan. Jag känner att jag vill förändra samhället och sättet vi ser på och förhåller oss till varandra.